När jag för första gången i livet var på Charlottenborgs slott för någon helg sedan (superfint verkligen, åk dit om ni är i närheten av Motala) för att demonstrera mitt och Olle Linges berättarspel “Nostalgi” såg jag den här tavlan och kände omedelbart igen utsikten utan att för mitt liv förstå varför. En märklig och mäktig känsla av déjà vu.

När jag läste om den på plaketten visade sig att det var konstnären Prins Eugen (1865–1947) som målat fälten ner mot Vättern från Örgården som han lät bygga 1916 efter att ha hyrt in sig i prästgården i Örberga i närheten och funnit inspiration för sitt målande. Inte en självklar vy att känna igen sig i för en slashas som mig, men det finns en förklaring.

Min farmors syster Sara arbetade sig genom livet och samhällsskikten som parfymör, startade eget med stor framgång, en liten förmögenhet blev sakta men säkert en stor. Gifte sig fint gjorde hon också, och så småningom flyttade Sara och hennes make Roland till just Örgården där jag hälsade på några gånger som barn, senast var säkert 30 år sedan.

Jag minns mest biljardbordet som alltid användes som serveringsbord, alla väggar fullhängda med tavlor med tjocka guldramar och poolen där jag kunde dyka från ena sidan till den andra medan de vuxna satt i den inglasade paviljongen och pratade vuxenheter. Och tydligen minns jag, långt därbak någonstans, utsikten.

Recensioner vecka 38 & 39

"The Accusation" av pseudonymen Bandi är en av få, kanske den enda, skönlitterära texten som skrivits av någon som fortfarande är kvar i Nordkorea och som protesterar mot regimen. Den mäter sig helt klart med de stora litterära dystopierna och visar att ingen kan ta tankarna ifrån oss.

Hur stillsamt kan slutet vara? I Tip Maruggs roman "Ännu en morgon kommer råmande" är svaret: väldigt stillsamt, oerhört märkligt och alldeles formidabelt. Nattens mörker vägs upp av en stilsäker och yvig prosa som hela tiden överraskar. Det är som kattmynta för mig.

Att skriva för vuxna ur ett barns perspektiv är en konst, och Lise Tremblay lyckas fint i romanen “Judiths syster”. Genom berättaren och hennes vän lyfts klassklyftor, småstadsmentalitet och katolicism och känslan av att världen finns där ute, bara man vinner en talangjakt.

Italo Calvino blev inbjuden att hålla en föreläsning vid Harvard, men dog innan han hann framföra den. Manuset gavs i stället ut som "Sex punkter inför nästa årtusende", en profetisk och formidabel text om samtiden och litteraturen som fick mig att skriva den mest ambitiösa recensionen på länge.

Just nu läser jag …

  • Tingen av George Perec 🇫🇷

  • Against the Loveless World av Susan Abulhawa 🇵🇸 🇺🇸

  • Om varmhållning av levande döda av Isabella Nilsson 🇸🇪

  • Hästen av Axel Lindén 🇸🇪

För övrigt …

  • … fick jag uppleva Philip Glass Ensemble när de spelade på Cirkus häromveckan, tack vare min vän Magnus. Första akten spelade de några stycken ur Clockworks, därefter några andra stycken och det var en formidabel bombmatta av ljudintryck, emotionellt mörbultade men väldigt upprymda lämnade vi salongen för att stöta på Lisa Bielawa och Mick Rossi (från PGE) i hotellbaren där vi stammande tackade för upplevelsen.

  • … har jag mycket formgivning i farten. Förutom “20 år med sällskapet Tage Danielssons vänner” som jag precis fick i handen, gör jag även Lars Danielssons, Camilla Smedbergs och Elisabeth Hagesunds nya böcker som ska vara tryckta innan året är slut. Dessutom har jag blivit inblandad i en märklig mashup som jag kan berätta mer om snart, samt haft den stora äran att få göra omslag till kassettband som förhoppningsvis kommer som en Kickstarter framöver.

  • … på många sätt har internet blivit sämre, men då och då påminns jag om vilka ljusglimtar som trots allt finns. På “Muppet Wiki” finns det en detaljerad lista över alla böcker Bert i Sesame Street läser (https://muppet.fandom.com/wiki/Bert%27s_books), bland annat klassiker som “The Complete History of Oatmeal”, “Cooking with Oatmeal” och “Fifty Shades of Oatmeal”. Ljuvligt!

  • … är jag inte på bokmässan i Göteborg. Men tack vare min vän Stina kommer jag ändå få fatt i en souvenir därifrån. Jag säger inte vad, men en ledtråd är att tyg är en viktig del av kläder.

Favorit i repris

Denna gång blir det inte en text, däremot en länk till en video. För snart två år sedan klev jag upp på scenen på Linköpings huvudbibliotek tillsammans med författaren och skådespelaren Ewa Fröling. Vi skulle prata om digital delaktighet apropå hennes medverkan i Seniorsurfarna på UR och det var fullständigt kaos innan. När jag tog plats i fåtöljen hade jag i princip redan givit upp tanken på att det här skulle gå och rädda, men … hon är ju proffsig när strålkastarna är på. Och jag, jag var också där.

Stötta mig!

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.