Det var inte så länge sedan ungdomar jagades med polisstyrkor och miljonböter för att de olovligt laddat ner Rallybrudar från någon torrent-sida. Ivrigast, jämte distributörerna, att lyfta frågan var förbunden som samlade kreatörer, för utan full kontroll över upphovsrätten till ett verk skulle konsterna inte kunna överleva.

Spola fram bandet 20 år. Några få techjättar håller i rasande takt på att mata sina “ai-modeller” med allt människoskapat de kan komma över. Ingen tillfrågas, ingen ersätts och det som verkligen hotar kreativa utövare (och informationssamhället, och tänkandet, och miljön, och ekonomin, och …) välkomnas med öppna armar av alldeles för många, däribland Författarförbundet.

Författarförbundet är det närmaste ett fackförbund författare och översättare kommer och de borde väl värna sina medlemmars rätt? Nja, inte direkt. De vill samarbeta med WASP (Wallenberg AI, Autonomous systems and software program) för att utveckla en svensk språkmodell tränad på verk på svenska utan att upphovspersonerna tillfrågats. Tvärtom måste författare aktivt meddela att de avstår för att inte bli bestulna på det som folk kämpade så frenetiskt för att försvara för bara några decennier sedan. Snorungar som inte hade betalat i vilket fall jagades, mångmiljardföretag matas med guld.

Sara Bergmark Elfgren har skrivit en utmärkt debattartikel där hon utvecklar resonemanget (“Hur kan ni bara ge våra böcker till AI?“, Expressen, 2026-05-21) och sällan har någon haft mer rätt. Författarförbundet behöver tänka om och såväl författare som läsare behöver spjärna emot. Framtiden är mänsklig.

***

Och delvis på temat har jag skrivit en text om förfäder och vad det innebär att vara en god förfader (i ordets mest könsneutrala betydelse): “Om förfäder, kakelugnar och katedraler”, 2026-05-15.

Recensioner vecka 20 & 21

Vissa självbiografier låter sig läsas som romaner och en sådan är Amy Liptrots "The Outrun". Det är en bok om beroende och besatthet, om att komma hem och leva i stillhet när man aldrig varit stilla och aldrig känt sig hemma. Liptrot skänker liv åt både storstadspuls och vindpinade klippor.

Med "Sjónorama" samlar Rámus förlag texter från den isländska mångsysslaren "Sjón". Här blandas verklighet och overklighet friskt och det är inspirerande. Sjón själv skyller på epiken och filosofin, men i grunden är det ett sätt att skriva som få andra kommer undan med. Fin introduktion till Sjón!

José Falero beskriver i sin roman "Pedro and Marques Take Stock" hur två knegare får för sig att börja sälja gräs som en (kanske enda) utväg) ur fattigdom, men att det är en verksamhet som balanserar på en skör tråd i kriminalitetens godtyckliga värld. Bra bok om vardagen i gängtätt Porto Alegre.

Med "Power Fantasy" har Kieron Gillen och Caspar Wijngaard skapat en superhjälteserie med psykologiskt och socialt djup i samma anda som "Watchmen". Första albumet står sig inte på egen hand, men gemensamt är de tre första delarna en läsvärd inledning som väcker intresse om vad som komma skall.

Just nu läser jag …

  • Grand Europa Hotel av Ilja Leonard Pfeijffer 🇳🇱

  • Den oavslutade litteraturen av Kristoffer Leandoer 🇸🇪

  • Kort världshistoria med figurer av Andreas Lundberg 🇸🇪

  • Only Stars Know the Meaning of Space av Rémy Ngamije 🇳🇦

För övrigt …

  • … med start nyss egentligen, är det dags att byta bort Google som din primära sökmotor. De har gjort om sin tjänst till att bli mer “ai-baserad”, vilket i praktiken innebär att dina sökningar i stället blir ett “samtal” med en “ai-agent” (“Google Search as you know it is over”, TechCrunch, 2026-05-19). Konsekvenserna är flera. Dels kommer det göra det svårare för dig att avgöra om svaret på dina sökningar när du i stället för en rad tydliga länkar får en resumé som har fel åtminstone 10 % av fallen. Dels innebär det att alla som publicerar på nätet bara processas genom Google i stället för att presenteras i egen rätt. Har du inte redan gjort det, gå in i din webbläsares inställningar och byt till Ecosia, Duckduckgo eller, om du vill betala, Kagi.

  • … ska konst röra och beröra. Advokaten Peter Hellman berättar på Linkedin (går att läsa även utan konto) om sitt besök på Konstfacks vårutställning och intrycket av Astrid Elvin Mahederos installation som kommenterar massövervakning. Som betraktare får man kliva in i systemet som är allt annat än neutralt. Effektfullt!

  • … var det spelkonvent i Linköping kristihimmelfärdshelgen och såvitt jag förstått spelades det mycket Nostalgi. Har du inte lagt vantarna på ett ex än finns det att köpa (exempelvis) via Science fictionbokhandeln, Alphaspel, Linköpings bokhandel, Bokus och Adlibris.

  • … stöder Västra Götalandsregionens kulturnämnd essäskrivande och kvalificerad kulturjournalistik. Häftigt, tycker jag! Skribent eller tidskrift behöver höra hemma i regionen för att vara aktuell för stödet. Läs mer här: natverkstan.net/nvkulturtidskrifter/essastod/

  • … finns det hjälp för dem som inte vet vad de ska läsa: https://www.whichbook.net/

Favorit i repris

Den 12 maj firas Dagbokens dag, vilket påminner mig om texten “Kära dagbok” (2018-02-16) som jag skrev strax efter att jag börjat skriva dagbok på allvar. Jag har sedan dess skrivit något, inte alltid så mycket men något, varje kväll. En bra vana.

“På nyårsaftonskvällen, strax innan 2017 blev 2018, bestämde jag mig för att börja skriva dagbok.

Jag var trött, min hals värkte och det närmaste jag kom en skål var en risifrutti som jag med nöd och näppe fick ner. Jag satt och funderade, så som jag gör ibland, och det slitna rådet om att aspirerande författare bör föra dagbok susade förbi i Facebookflödet. Jag har prövat förut, skrivit några dagar, glömt desto fler och tappat bort mig i något annat. Var jag mer målmedveten den här gången? Kanske, om inte annat desperat. Jag sökte och försökte vad jag kunde för att åter ta initiativet över min kreativitet och produktivitet.”

Stötta mig!

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.

Keep Reading