Martin Ackerfors skriver och mailar #42

Den 17 mars skulle min mormor fyllt 99 år. Den 18 mars 2024 gick hon bort. Även om jag i någon mån vant mig vid tanken är det ofta hon är i mina tankar, ofta jag funderar på vad hon tyckt eller reagerat, ofta saker jag hade velat berätta för henne. Jag har fortfarande kvar henne i telefonens adressbok och då och då tänker jag att jag borde slå hennes hemnummer som hon sa upp långt tidigare (och som jag aldrig kommer glömma) och se vad som händer.*

Det av mina projekt som mormor visade störst, eller åtminstone mest oförställt, intresse för var den halvskrivna roman jag hållit på med länge. Den utspelar sig i en bruksort någonstans i typ Värmland mot slutet av 1900-talet då hem-PC:n flyttade in i vart och vartannat hem. Den speglar en digital revolution som i dag ter sig avlägsen men som sände stillsamma chockvågor genom hela landet. I berättelsen kämpar många med det nya fenomenet och mormor sa att hon kände igen sig i några av dem, även om det inte alls var meningen. Mormor var bland mycket annat nyfiken och envis, en kombination som gjorde henne till en alldeles strålande digital adept till en Martin som föddes med ett tangentbord i händerna och med åtskilliga ackerforska suckar lärde hon sig maila, skriva ut, smsa och swisha.

För egen del vet jag knappt hur man skriver längre och även om jag blir glad av tanken på romanen var det länge sedan jag skrev i den eller ens öppnade dokumentet. Jag vet att det finns något bra där, men jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det nu. Och det känns svårt.

Men jag får försöka att mönstra mormors nyfikenhet och envishet så att grannskapet får höra mina ackerforska suckar, som inte alltid var av ondo.

*Efter att jag sprang halvmaraton i Nävekvarn förra hösten skulle jag ringa svärmor och säga att jag var på väg tillbaka med bilen, men kollade inte tillräckligt noga exakt vad jag gjorde (jag var trött, ok?) och bara ringde. Döm av min förvåning när det var en pizzeria i Linköping som svarade. Jag hade råkat slå hennes sedan länge avsagda hemnummer.  

Av någon anledning stod "I Was Told There’d Be Cake" av Sloane Crosley skyltad bland de engelska böckerna på biblioteket och oss gottegrisar emellan blev jag direkt tilltalad. I femton essäer fyllda med humor och självdistans låter jag mig underhållas storligen.

Läs hela recensionen här.

Michael Pedersen har i romanen "Muckle Flugga" tagit fasta på ogästvänligheten längst ut bland Shetlandsöarna när han skriver ett drama om en talangfull yngling, hans fyrvaktande pappa och främlingen från fastlandet som vill hjälpa ynglingen därifrån. En angenäm och oväntad läsbekantskap.

Läs hela recensionen här.

Det finns, trots allt, mycket fint i världen, om man ser bortom världsläget. Sådant värt att bevara. En som tagit fasta på det är George Penney, vars "Tiny Moments of Joy" innehåller vittnesmål över interaktioner kring lycka i det lilla. En inspirerande och charmig bok.

Läs hela recensionen här.

I Souvankham Thammavongsas roman "Pick A Colour" följer vi Ning, en kvinna i fyrtioårsåldern som en gång i tiden var boxare men som nu driver nagelsalongen Susan’s. Vi får följa henne under en sommardag där kunderna kommer och går. En bok med många nyanser.

Läs hela recensionen här.

Till sommaren fyller jag 40 år och jag klurar på exakt hur detta ska uppmärksammas, utan några egentliga svar. Det jag med säkerhet vet att det är mycket som jag inte ens nästan uppnått. När jag fyllde 28 gjorde jag en grej av att inte ha anslutit mig till The 27 club. Resultatet blev texten “Om att jämföra sig med andra, eller Undertecknad fyller 28 år” (2014-06-25) som förmodligen är den mest inspirerade av alla mina födelsedagstexter.

“15

På en buss i Montgomery, Alabama, ombeds en afroamerikansk kvinna att resa sig för en vit. Hon vägrar med hänvisning till sin konstitutionella rättigheter och blir till slut gripen för att ha stört ordningen, brutit mot segregationslagar och överfall. Detta var nio månader innan Rosa Parks skrev in sig i historieböckerna för att ha gjort detsamma. Femtonåriga Claudette Colvin (f. 1939), å andra sidan, ansågs inte vara en tillräckligt bra representant för kampen för lika rättigheter då hon var både gravid och ogift, och hennes insatser blev allmänt kända först senare.

Femtiosju år senare blir pakistanska Malala Yousafzai (f. 1997) skjuten av talibaner och överlever mirakulöst. Några år tidigare bloggade hon för BBC och efter överfallet blev hon en symbol för motståndet mot talibanerna och kampen för unga flickors rätt att utbilda sig. Med stort hjärta och en klokhet visar hon att hat och hämnd inte är ett nödvändigt svar på det besinningslösa våldet. Yousafzai nominerades till vad som borde varit ett självklart Nobels fredspris 2013, men det tilldelades istället OPCW.

På Torekällgatan 30A fanns en garageport mot vilken en av världens främsta tennisspelare genom tiderna matade boll på boll, dag ut och dag in. Bara femton år gammal hoppade Björn Borg (f. 1956) av skolan för att koncentrera sig på sporten och på garageporten som senare skulle säljas till Södertälje kommun för etthundrafemtiotusen kronor.

Vid samma ålder, men fyrtioett år tidigare, hade Édith Piaf (1915—1963) börjat försörja sig som gatusångerska och förgyllde Pigalle och Ménilmontant med sin ljuva stämma.

Utan både bollsinne, ljuv stämma och mod avslutade undertecknad sitt tredje och sista år i Hagaskolans musikklasser i Norrköping. Utan mål och utan mening sökte han till teknikprogrammet på Ebersteinska gymnasiet och blev antagen.”

Fortsätt läsa …

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.