Martin Ackerfors skriver och mailar #41

Igår, den 1 mars, nådde jag en milstolpe som länge såg ut att aldrig kunna passeras. Det var en dag fylld av lika delar glädje och lättnad. Nu får det gå som det går. Mitt och Olle Linges berättarspel (eller rollspel) Nostalgi är äntligen färdigt och tillgängligt. Igen, ska jag väl säga, men låt mig börja från början. 

Någon gång i arla forntid fick Olle och jag för oss att vi skulle göra ett rollspel där man i stället för att ge sig ut på äventyr skulle man återberätta äventyren man redan varit på. Tänk om man är pensionerade äventyrare! Tänk om man mest ska skryta och framhäva sig själv! Tänk om man kan vinna! Som om Sam, Merry och Pippin satt runt lägerelden i Hobsala och skrävlade om exakt vem som gjorde vad och hur på vägen mot Domedagsberget (fast helt utan koppling till Sagan om Ringen).  

Det var en idé som var för bra för att inte göra något av och även om den inte var unik så var vår variant bättre än alla andra vi stött på. Så, 2008 släppte vi första utgåvan av Nostalgi. Och även om det inte sålde enormt så blev det lite av en kultklassiker som, mycket tack vare Indierummet, spelades och fick en ny publik år efter år efter år.  

Ganska tidigt insåg vi att spelet inte var precis som vi ville ha det och började på en uppdaterad version. En med bättre regler, en med bättre stöd för spelarna och en som än mer fångade sagoberättarstämningen vi var ute efter. Redan 2014 fanns det mesta av text och regler i färdigt skick, men ungefär då hände också livet. Jag fick barn, nytt jobb och startade eget (första gången), Olle jobbade och pluggade och jobbade och pluggade. Och det sista lilla vi behövde göra på hjärteprojektet sköts på framtiden. 

Vi spolar fram tiden till 2023. Jag får ett ryck, skaffar bilder och layoutar Nostalgi (som i det läget bara finns på engelska under namnet Nostalgia). Nu ska det väl ändå kunna bli klart! Jo, men det ska dröja ytterligare några år eftersom vi sökte sätt att ge ut det på, en översättning och rejäl finputsning innan spelet ser sitt ljus på riktigt.  

Så, över 20 år sedan första fröet såddes och 16 år sedan första versionen finns Nostalgi äntligen tillgängligt igen. Äntligen! som vi säger i branschen.  

Nostalgi är ett fartfyllt och spännande berättarspel för två eller fler spelare i alla åldrar. Deltagarna iklär sig rollerna som gamla, pensionerade hjältar som har förlorat det mest av sin storhet och (och delar av sitt skarpsinne), men vars sinnen fortfarande är fyllda av de nervkittlande äventyr och underbara resor de företog sig som unga. 

Nostalgi är också en bok på 108 sidor med regler, exempel, handledning och inspiration för att spela spelet. En omgång tar 30-60 minuter och man behöver inte förbereda något, bara ha penna, papper, marker, en vanlig kortlek och en om än så liten vilja att framhäva sig själv.  

Spelet finns på svenska och engelska och du kan köpa det tryckt eller ladda ner det gratis (betala vad du vill) som PDF. Mer information och länkar till var du kan köpa spelet finns på spelets webbsida: kaleidoskop.games/games/nostalgia/ 

Om det finns någon bokhandel eller spelbutik i din närhet kan du be dem ta in Nostalgi och ditt lokala bibliotek behöver definitivt ett exemplar.  

Ibland är tempot i Bianca Kronlöfs "Info från repan" lite väl högt, kasten mellan de olika personerna lite väl tvära, men det ska nog vara en bok som inte låter en vila, för när sjutton ska vårdpersonalen vila? Det är knasigt och over the top och när jag lägger undan den vill jag ha mer NPM-kaos.

Läs hela recensionen här.

"The Old Drift" av Namwali Serpell må vara för lång och spretig för mig, men när hon tar sig an Zambias moderna historia i en episk berättelse över tre generationer, är det omöjligt att inte imponeras över hur hon till synes sömlöst skiftar genre.

Läs hela recensionen här.

Juan Rulfos roman "Pedro Páramo" ska jämte Kafkas "Förvandlingen" ha varit Gabriel García Márquez stora inspirationskälla och även om jag inte hittar in på alls samma sätt i Rulfos bok så går det att dra en rak och tydlig linje från Selma Lagerlöf via Rulfo till den magiska realismen jag gillar så.

Läs hela recensionen här.

I "The Misfit's Manifesto" skriver Lydia Yuknavitch om all dem (oss?) som aldrig kunnat anpassa sig. Det är inte en fråga om att ändra sig, det är en fråga om att omfamna sina förmågor och se att alla tillhör, om än på olika sätt. Om jag är en misfit? Jag vet faktiskt inte.

Läs hela recensionen här.

Som ni kanske märkte förra gången missade jag helt att få med en favorit i repris. Så kan det gå! Här kommer i alla fall en.

Vid det här har jag skrivit så pass mycket att jag … inte riktigt minns allt jag skrivit. Förra våren höll jag en kurs i kreativt skrivandet på Folkuniversitetet. Det var väldigt roligt och blev nog ganska bra. Hade jag kommit ihåg att jag skrivit en artikel med skrivtips hade den kanske blivit ännu bättre!

Hur som helst, “Ibland får jag frågor om skrivtips” (2017-08-03) innehåller 11 goda råd att följa, eller låta bli.

“Det händer emellanåt att jag får frågan om mina bästa skrivtips. Med tanke på mina trots allt svaga meriter på området tänker jag att det finns personer mycket smartare, mer erfarna och klokare än jag. Samtidigt, eftersom det främst är personer jag känner tänker jag att det säkert finns en anledning att de frågar just mig och jag vill ta dem på allvar även om jag inte alltid tar mig själv på allvar.

Ofta har de som frågar också mer specifika frågor, om skrivteknik, om processen eller om råd för att komma förbi problem. Det gör att de slipper hela det här batteriet med tips, men när jag skriver det här kan jag ju lika gärna samla alla de bästa tipsen jag samlat på mig fram till tidiga augusti 2017, många av dem är sådana som givits mig, direkt eller indirekt. De är utan inbördes ordning och berör alla delar jag tycker är relevanta. Hjälper något av tipsen någon så blir jag glad och om så får ni gärna skriva en rad till mig. Är det något jag helt glömt att skriva om får ni gärna säga till också så kanske det kommer en uppföljare framöver.”

Fortsätt läsa …

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.