Nu är det inte många dagar kvar till julafton och i år var min julnovell, eller kanske mer vinernovell, färdig tidigare än vanligt (som senast har jag publicerat i typ mars). Det är berättelse om en man och hans önskan att få se en steglits. Läs den här: “Birdfeeder 3000”, 2025-12-13.
Min inställning till julen har länge varit ambivalent och helst skulle jag väl bara hasa runt i pyjamasbyxorna i tre veckor, men riktigt så enkelt är det inte förstås. Däremot tänker jag försöka ta det lugnt, kanske skriva lite, kanske måla lite, läsa eventuella julklappsböcker och framför allt vara med familjen. Jag har även en del jobb inplanerat, både på biblioteket och som frilans.
Jag avger inga nyårslöften, men jag önskar att jag ger mig mer tid åt mina kreativa projekt. Om det kommer märkas på ackerfors.se på något vis återstår att se, men jag har åtminstone ett “släpp” inplanerat, nämligen berättarspelet Nostalgia (i vilket man spelar pensionerade äventyrare som skryter om sina gamla stordåd) som jag gjort tillsammans med min vän Olle. Håll utkik efter det i vår!
När nästa nyhetsbrev kommer skriver vi 2026 i almanackan och med den kommer min årliga lässammanfattning. Till dess vill jag önska en lugn och fin julhelg och ett gott nytt år. Vi ses på andra sidan!
Recensioner vecka 50 & 51
Mikael Yvesands roman "Våran pojke" är en andlig uppföljare till debuten "Häng City", betydligt rörigare men med många beröringspunkter och samma emellanåt formidabla förmåga att sätta ord på 90- och 00-talets absurditet. Den som gillade debuten bör även gilla denna.
Det bestående intrycket av "Gun, with occasional music" av Jonathan Lethem är Blade Runner möter Mupparna. Det finns mycket att roas av i boken som är oväntat svår att lägga undan, när man väl lyckas se att det är en parodi av hårdkokthet snarare än så tufft som det först verkar.
"Fröken Smillas känsla för snö" av Peter Høeg var en litterär sensation när den kom på 1990-talet, en thriller med höglitterära anspråk och en egensinnig kvinna i huvudrollen. Och så här i efterhand måste jag konstatera att det är en magnifik men tålamodsprövande thriller.
Therese Bohmans kortroman "Kammakargatan" är en kortroman om några månader mot slutet av 1997 då en ung kvinna flyttar till Stockholm och sveps med i sin rotlöshet. Lagom mycket jul, lagom skimrande, några timmars förströelse.
Just nu läser jag …
Of Bees and Strangers av Hamid Ismailov 🇺🇿
How to fall in love with the future av Rob Hopkins 🇬🇧
A House for Mr Biswas av V.S. Naipaul 🇹🇹
Den underjordiska floden av Eva Ström 🇸🇪
För övrigt …
… har jag till slut valt att byta ut Amazon-ägda Goodreads mot Storygraph. Egentligen för jag ju bok om böcker jag läst på alldeles egen hand, men det är kul att sammanställa det på något annat vis. Häng gärna med där: https://app.thestorygraph.com/profile/ackerfors
… bytte jag under året från Spotify till Tidal och därför blev min årliga sammanfattning av mitt musiklyssnande lite rumphugget. Mina mest lyssnade genrer var tydligen “Instrumental Serenity”, “Orchestral Beauty” och “Icelandic Atmospheres” och mest lyssnade artister var, föga förvånande, Sigur Rós, Múm, Seabear, Explosions in the Sky och Ghost.
… har Eva-Lotta Hultén en väldigt fin essä i OBS i P1: “Tillit: En av Sveriges viktigaste styrkor under hot”, 2025-12-08. Hon avslutar på följande vis och jag hade inte kunnat hålla med mer: “Lyckliga relationer såväl som lyckliga organisationer och nationer bygger på mod. Man måste kasta sig ut, lägga något av sitt öde i den andres händer. Visa tillit.”
… föddes Jane Austen för 250 år sedan i år (16 december närmare bestämt) och Naomi Walker har skrivit en text om varför läsarna fortfarande, efter så lång tid, lämnar brev vid författarens grav: “Why Jane Austen readers still leave letters at her graveside”, The Conversation, 2025-12-12.
Favorit i repris
För några vintrar sedan spenderade jag bortåt 70 timmar med Klas Östergren. I en maratonlyssning av Gentlemen, Gangsters och Renegater blev jag inkastad i författarens intrigfyllda alternativ-Stockholm och blev oerhört fängslad. Då skrev jag något om en framtida fjärde del om bröderna Morgan och även om den nyutgivna Klenoden kanske mer är en trekommafemte del så fick den mig ändå att återkomma till känslan jag hade när jag först lyssnade på de tre andra delarna.
“Jag tänker resa ett tempel, ett monument över Klas Östergren (f. 1955). Det är det minsta jag kan göra för honom, om han nu inte bestämmer sig för att skriva ytterligare en del där på ålderns höst, om cirka tjugo år. I den händelse kommer jag stå där, med dumstruten på, än en gång dragen vid näsan i en berättelse över inte tre, utan fyra delar, om bröderna Morgan.
Känsliga läsare bör väl härmed varnas. När jag nu skriver om trilogin Gentlemen, Gangsters och Renegater gör jag det med ett minimum av hänsyn till er som ännu inte kastat er in i Östergrens värld. Läser ni vidare kan hända att ni varken behöver känna er lurade eller bedragna då ni tar er an sviten. Om det är en fördel eller nackdel är inte upp till mig att avgöra.”
Stötta mig!
Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.
Kom med glada till rop!
Följ mig i sociala medier; gilla, kommentera och dela.
Instagram: @martinackerfors
Facebook: Martin Ackerfors läser och skriver
Bluesky: @ackerfors.se
Tipsa vänner och bekanta om mina sidor, och inte minst om att det går att anlita mig via Kulturgryning.nu till diverse saker.
Anslut till Kulturgrynings discordserver och fortsätt diskutera böcker, kultur och skapande med mig och många andra.
Swisha till 123-463 20 89 eller köp något till mig från Bokönskelistan.