Martin Ackerfors skriver och mailar #35

När du läser det här ligger jag förmodligen i fosterställning (eller åtminstone i soffan), slut efter helgjobb efter en av årets höjdpunkter, TellUs Bok- och berättarfestival. Jag var inte där som författare, inte som funktionär, utan som anställd och passlagd på biblioteket. Eftersom jag skriver det här redan i förväg och således inte vet hur det gått kan jag inte säga så mycket om just det.

Däremot om social utmattning. Vad det gäller introvert och extrovert är det väl inte helt belagt i forskningen exakt vad som gäller, men vad jag vet är att passen på biblioteket kan vara hur roliga som helst (och ju fler trevliga möten med låntagare desto roligare!), jag blir ändå alldeles slut efteråt. I själva mötet framstår jag nog inte som blyg eller asocial (men det vet jag ju faktiskt inte), men när vilka-hormoner-det-nu-är ska rinna ur mig har det tagit på mina krafter. Innan jag lärde mig mer om att vara introvert, om högkänslighet och sådant försökte jag formulera känslan: “Om att inte gilla folksamlingar”, 2017-06-22)

Det är fortfarande så, men om något har jag blivit bättre på att skärma av både mentalt och framför allt fysiskt, och jag är bättre på att förlåta mig för hur jag fungerar.

"Ingen surf" av Jonas Gren är en tankeväckande och inspirerande bok, om än ingen handbok, om att leva utan ständig internettillgång, om att välja krångel och lugn framför uppkoppling. Och jag tycker att det bidrar med perspektiv kring digital hygien och vilket samhälle vi vill ha.

Läs hela recensionen här.

Miranda Julys roman "All fours" har tagit världen med storm. En kvinna på väg in i klimakteriet försöker sig på en roadtrip men fastnar i en existentiell kris. Och July är fenomenal på att lyfta fram och förmänskliga dubbelheten i att vara människa. En fullpoängare, enligt mig.förmåga.

Läs hela recensionen här.

I romanen "Greenland" berättar David Santos Donaldson om en författare som försöker skriva om relationen mellan E.M. Forster och Mohammed el Adl och därför låser in sig med salta kex och en pistol för att hålla skrivkrampen stången. En bok med riktigt bra driv.

Läs hela recensionen här.

När Madonna i "Evita" blickar ut över Plaza de Mayo är kopplingen till Sverige närmare än man tror. Johan Sievers skriver i sin biografi över arkitekten Henrik Åberg kom att bli Argentinas nationalarkitekt och bland annat rita regeringspalatset Casa Roseda.

Läs hela recensionen här.

Det börjar närma sig jul och med den julnovell. Förhoppningsvis är den klar till nästa nyhetsbrev, det är åtminstone målet, men till dess vill jag berätta att jag satt upp en ny samlingssida för novellerna: Berättelser om Kung Bore. Och måste jag välja en favorit bland alla är det “Sagan om hur domherren fick sin färg” (2022-12-17). Vilken är din favorit?

“Framför den öppna spisen satt de flesta av barnen i spänd förväntan medan andra klättrade på möbler eller sprang runt. Den röda fåtöljen var ännu tom, men boken låg där på sitsen som den alltid hade gjort. En tjock volym, läderinbunden med sirliga bokstäver skurna i bladguld. Inte ens Liam, den äldsta bland ungarna, kunde riktigt tyda vad det stod. Barnaskaran var varandras syskon och kusiner och snart, snart skulle deras mormor berätta sagan om hur domherren fick sin röda färg, precis som hon hade gjort på alla jular barnen kunde minnas.

Från köket hördes höjda röster, det ordades om mat och dryck och vem som skulle göra vad och snart kom deras mormor klampande in, dova dunsar trots både raggsockar och tjocka mattor på det tunga ekgolvet.”

Fortsätt läsa …

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.